Kaplan om Indiska Oceanen

Sitter på Intercity nummer 100, på väg mot Stockholm, för att sedan lyfta mot Sri Lanka.

Kommer under 2011 fokusera skrivandet ytterligare på detta ämne (relaterat till projektet ”Tracing innovation”), så säger inte så mycket om det nu. Icke desto mindre kan man slå fast att landet är ett intressant exempel på det maktskifte som nu pågår i världen.

För ett par månader sedan var jag i New York, och såg då Robert Kaplan presentera sin senaste bok Monsoon: The indian ocean and the future of American power. Saxat ur blurbet:

Like the monsoon itself, a cyclical weather system that is both destructive and essential for growth and prosperity, the rise of these countries (including India, Pakistan, China, Indonesia, Burma, Oman, Sri Lanka, Bangladesh, and Tanzania) represents a shift in the global balance that cannot be ignored. The Indian Ocean area will be the true nexus of world power and conflict in the coming years. It is here that the fight for democracy, energy independence, and religious freedom will be lost or won, and it is here that American foreign policy must concentrate if America is to remain dominant in an ever-changing world.

Vad sade då Kaplan om framtiden för amerikansk makt? Well, it’s not looking too good. Kaplan stödde i stort sett tesen att USA är ett imperium på dekis. Intressant nog verkar åhörarna på Upper West Side vara med på detta. (För övrigt är det tokigt hur självklart det var för de samlade amrisarna att diskutera sin närvaro och maktutövning i fjärran länder. ”What about South Korea? What is happening there?”) Kaplan hävdade även att vi nu måste rikta vår uppmärksamhet mot de sätt på vilka världshaven – mer specifikt Indiska Oceanen – nu håller på att räfflas.

1900-talets internationella relationer dominerades, enligt Kaplan, av dispyter kring land – mer specifikt Europa. Det kommande århundradet kommer att domineras av dispyter kring hav – Indiska Oceanen. Kring denna yta samlas en samling inflytelserika nationer on-the-rise, varav flera gör anspråk på ytan. Detta inte minst för att USA förr eller senare måste retirera från sin position som världshavens härskare. Som Paul Kennedy påpekade på LSE-föreläsningen för ett par år sedan – det är dyrt att driva en flotta, att upprätthålla en fleet-in-being:

The fleet in being is logistics taking strategy to its absolute point, as the art of movement of unseen bodies; it is the permanent presence in the sea of an invisible fleet able to strike no matter where and no matter when, annihilating the enemy”™s will to power by creating a global zone of insecurity in which it will no longer be able to ”decide” with certainty, to want – in other words, to win. Thus, it is above all a new idea of violence that no longer comes from direct confrontation and bloodshed, but rather from the unequal properties of bodies, evaluation of the number of movements allowed them in a chosen element, permanent verification of their dynamic efficiency. (Paul Virilio, Speed and Politics, sid. 62)

För hundra år sedan skedde ett liknande skifte, då började britterna skruva ned sina ambitioner, och lämnade snyggt över till amrisarna. Om allt går väl sker överlämningen lika snyggt denna gång – men det ser ju lite shaky ut nu. Vilka är kandidaterna? Well, Japan har en rejäl flotta, så även Indien. Men inom femton år kommer Kinas flotta vara större än USAs, och de kommer att behöva denna för att säkra viktiga handelsrutter över IO – från Mellanöstern (olja) och Afrika (råvaror) via Malackasundet, till Kina. För så har det ju alltid varit – handel förutsätter säkerhet; militär kapacitet. Handelsflottor förutsätter örlogsflottor.

Kaplan var förvånansvärt frank kring frågan om USAs vikande militärmakt. Varför, frågade han, tror ni att Obama gör en Asien-turné, mitt i anslutning till de val som gick av stapeln i början av november? Well, för att ”nå ut” till de ”goda krafterna” – Japan, Indien, Sydkorea. Budskapet: ”Well, sorry, vi amerikaner har inte råd längre, jag rekommenderar att ni bygger upp er militära kapacitet.” Frågan är om ett USA under President Palin eller motsvarande är fullt lika OK med denna oundvikliga reträtt.