Västerbotten visar vägen till den fjärde sektorn

För att lösa vårdkrisen behöver vi diskutera nya politiska alternativ bortom privatisering och förstatligande. Sociala företag, där avnämarna tagit saken i egna händer, visar vägen mot förnyelsen av offentlig sektor, skriver två experter på alternativt entreprenörskap. En fjärde sektor behövs för de verksamheter som inte passar in i privat, offentlig eller frivillig verksamhet.

  

Ursprungligen publicerad i Dagens Industri. 

I Göteborg har ett flertal demonstrationer, ockupationer och
gatumanifestationer arrangerats i protest mot stängningen av åtta
vårdcentraler. Landstingets folkvalda vidhåller dock att
nedläggningarna är oundvikliga – budgeten går helt enkelt inte ihop
längre.

Liknande nedläggningar har länge varit en realitet utanför
storstadsregionerna.

Intressant nog så är det där som förnyelsen av Sveriges offentliga
sektor sker. I Jörn, Västerbotten, lade landstinget ned den lokala
vårdcentralen redan 1999.
Efter fyra år av bil- och bussresor till Boliden för
vårdcentralsbesök gick Jörnborna samman för att själva återupprätta
sin vårdcentral.
Under 2003 bildade 1 200 av samhällets invånare en ideell förening,
ocn samlade ihop 260 000 kronor. 100 000 kr placerade föreningen i
ett aktiebolag, och resten gick åt till att delta i landstingets
anbudsförfarande för upphandling av privat vård.
Det av medborgarna ägda, icke-vinstdrivande bolaget vann så rätten
att leverera landstingsfinansierad vård till Jörnborna.
I lokalerna som landstinget för snart fem år sedan övergav arbetar nu
två läkare, två distriktssköterskor och en laboratorieassistent,
ledda av en medicinsk verksamhetschef.
Initiativet är decentraliserat nog för att kunna svara mot
medborgarnas behov, och bolagsstrukturen skapar en kostnadsmedveten
styrning. På detta sätt lyckas vårdcentralen i ”lokalsamhällesägd”
regi vara mer effektiv än den var i landstingets dito.  

Incitamentsstrukturen inom Jörninitiativet är dock annorlunda än i
traditionell privatägd vård, där vinstintresset kan kannibalisera på
allmänintresset.

Vidare är initiativets icke-vinstdrivande karaktär en praktisk
nödvändighet; inga vinstdrivande vårdföretag har funnit det
intressant att lämna bud i Jörn.

De främsta fördelarna är dock att Jörnborna återigen kan känna
trygghet i att kunna få grundläggande vård på hemorten, och att
initiativet blåst liv i Jörns offentliga liv.

Jörns vårdcentral är ett bra exempel på ett så kallat socialt företag
– en verksamhet som drivs för sociala syften, genom kommersiell drift
och demokratiska organisationsformer. Liknande lösningar har
diskuterats och används på flera ställen i världen. Många tankar är
lånade från Storbritannien.

Det danska socialliberala partiet Radikale Venstre,
socialdemokraternas samarbetsparti, har länge ansett att
organisationer som den i Jörn bör få en mer framträdande roll i
produktionen av offentliga tjänster.

I staden Holbæk har RV-borgmästaren, genom att målmedvetet förenkla
villkoren för sociala företag, lyckats öka utbudet av och kvaliteten
på offentliga tjänster utan att höja skatten.

I Danmark talas det till och med om en gryende ”fjärde sektor”,
bestående av hybridorganisationer som inte passar in i den vedertagna
sektorsindelningen (statlig, privat, och frivillig sektor).

I Sverige är flera partier positiva inför alternativa driftsformer,
men verkningsfulla åtgärder lyser ännu med sin frånvaro. I stället
har sociala företag vuxit fram på de ställen där, som i Jörn,
etablerade politiska och ekonomiska aktörer flytt fältet.
Den särskilda ”ask-i-ask” ägarmodellen (aktiebolag ägt av ideell
förening) är dock ett uttryck för bristen på fungerande legala
strukturer.

Vidare saknas fungerande finansieringsmekanismer för vårdcentralen –
det sociala åtagandet ses av långivare som en belastning. Och
vårdcentralen i Jörn tvingas avsätta en heltidstjänst för att få
verksamheten att passa in i Sveriges nu rådande politisk-ekonomiska
regelverk.

Möjligheterna att utveckla nya politiska alternativ bortom
privatisering och förstatligande bör nu diskuteras på allvar.
I dag måndag startar en tvådagskonferens i Umeå om Jörnmodellen.
Utifrån denna modell kan landstingens företrädare, och
desillusionerade medborgare, börja skissa på alternativa visioner för
den offentliga sektorn.