Vad kan det fiktiva göra?

Något om ”spekulativ sociologi”, eller vad man nu skall kalla det.

Läser i DN idag om hur Henrik Berggren söker efter ”historia man kan ta på”, och djupare beskrivningar av ”vad det innebar att leva i DDR, hur landets medborgare trodde eller inte trodde på systemet, hur de fick sitt liv att gå ihop – eller inte gjorde det”. Det är i skönlitteraturen han finner just detta; ”bortom de slitna bilderna känner man plötsligt den både vardagliga och hemska innebörden av att leva i Berlin 1940”. Han avslutar:

Det är bra med museer och avhandlingar. Men utan romaner fattar man ingenting.

Så kan det ju vara. Det skönlitterära greppet kan vara mycket effektivt, men har skall man nog tillägga att dess möjligheter inte bara ligger i att få läsaren att ”känna”, att göra någonting mer konkret och gripbart. Att närma sig det fiktiva kan också vara ett sätt att konstruera ett scenario som renodlar ett mer abstrakt resonemang.

Under Lankatrippen läste jag exempelvis Orwells Animal Farm, som ju inte är intressant för att den lär oss känna vad Boxer känner, utan snarare för att en renodlar de mer abstrakta logiker som vi ser i glidningen mot en auktoritär/totalitär/”post-revolutionär” stat. På punkt efter punkt kan man mappa tendenser i dagens Sri Lankas mot de tendenser som Orwell listar. (Minns att Rorty tycker att Orwells och några andra författares texter räcker långt; att vi inte behöver så mycket mer politisk filosofi.)

Någon vecka tidigare skrev jag ihop en text till Paletten; blev inbjuden att skriva något om Tardes Underground Man. Diskuterar där två meningar av beteckningen ”spekulativ”, som ju är populär nu.

  • För det första har vi ju tanken om en spekulativ filosofi som tycker det lönt att spekulera om saker som Guds existens och verklighetens yttersta väsen – allt det där som Kant avrådde oss att lägga tid på.
  • Sedan har vi ju även den typ av spekulation som har att göra med uppställandet av alternativa scenarior, hypotetiska utvecklingar, spekulativa framtider. Här ser vi även Liam Gillicks arbete kring Underground Man.

Alltså ser vi att vissa

icke-fiktiva sociologiska verk lutar sig alltså mot en stundtals fungerande, men samtidigt overifierbar metafysik; detta är en mening av begreppet ”spekulativ sociologi”. Användandet av skönlitterärt skrivande bidrar även till en andra, om än relaterad, form av spekulation. Genom att [i Underground Man] skriva fram ett uttryckligen fiktivt scenario slår Tarde sig fri från samhällsvetenskapens tendens att reproducera samhället-som-vi-känner-det.

Det känns som att det är mycket som händer i detta fält, om än främst från konsthållet. (Det är ju mycket diskussion om ”det dokumentäras” status i relation till det fiktiva just nu.) Än så länge är det lite mer ont om sociologer experimenterar med vad det fiktiva kan göra. Hur som helst, högst intressant område, kommer nog hända mycket här.

4 tankar kring ”Vad kan det fiktiva göra?

  1. Kalle P Inläggsförfattare

    PS. Googlade ”spekulativ sociologi”, och fann att begreppet används i ”Kungl. Maj:ts proposition 272, given Stockholms slott den 2 maj 1947”, vilket ”är det första officiella dokument, som fastslår att ämnet sociologi skall inrättas vid svenska universitet”

    Ämnet har, säger propositionen, ”till en del haft en starkt spekulativ, till en annan del en utpräglat empirisk inriktning. Bland representanterna för den spekulativa sociologin återfinnas en rad kända franska och tyska vetenskapsmän. Den empiriska sociologin har däremot framförallt nått en rik utveckling i Förenta Staterna.”

    ”Vad det gäller att undvika är en spekulativ sociologi, som på grundval av ofullständigt undersökta fakta uppbygger vittgående och lösliga konstruktioner.”

  2. Marcus

    Spännande! Vi har ju rört vid det här flera gånger egentligen. Bland annat när vi diskuterade kontrafaktisk historieskrivning och en ickelinjär historietur i Göteborg utlovades…

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja. Vi har inte givit upp! Kanske kan Chrisk (aka ”Årets Svensk”) ta oss på en historisk tur på temat ”icke-spekulativ samhällsvetenskap i Göteborg”?

  4. Pingback: 99, our 68 » Oavsiktlig marxism 1

Kommentarer inaktiverade.