Follow the phlegm: Uppdatering

Liten update på ”mappa-mitt-gubbslem”-projektet – här finns en tidig animering (MPEG-4, 29 Mb) som visar framväxten av det mansdominerade nätverket jag är del av.

Ni kanske minns – Johan skrev om bloggare i akademin, och frågade ”var’e brudarna?”. Sedan fick jag och Chris idén om att någon borde mappa tillblivelsen av dessa nätverk. Efter devisen ”follow the phlegm” – parafras på ANTs ”follow the actors” – har jag valt att mappa mitt eget lilla nätverk – det som jag har tillsammans med ovan nämnda gubbar. (Mer om poängen med denna ”närhet till objekten” nedan.) 

Den lilla filmen visar länkdata, hämtade i söndags från Technorati. Jag utgick från de inkommande länkningarna till min, Johans och Christophers respektive bloggar. Bara rådatan är ganska intressant; man märker hur vi tre – som även ses privat – över tiden alltmer länkat till varandra. (Just denna typ av interna referenser är ju vanliga i in-real-life-nätverk mellan män.)

Filmen börjar med en länkning från Johan till mig, representerad av en pil, ungefär 460 dagar sedan – datasettet från Technorati gick inte längre tillbaka i tiden än så. Under dessa 460 dagar (som räknas uppe till vänster) fylls länkarna på – totalt har 207 länkningar gjorts, 27 till Chris, 99 till Johan, och 81 till mig, från 86 bloggar. (Technorati är dock inte helt hundraprocentigt; det finns länkningar som inte registrerats. Men förhoppningsvis finns det inte alltför mycket bias i denna problematik.)

Programmet SoNIA använder en algoritm som gör att bloggar som länkar ofta till varandra hamnar nära varandra i bilden. Låt er inte luras av att vi tre gubbar – färgade med slemgrönt – hamnar i mitten: Jag har ju bara hämtat länkdata till oss. (Orkade inte mata in de miljarders miljarder länkar som går till Copyriot; Rasmus hade i så fall blivit den sol som vi alla cirkulerar kring.) Samtidigt är det tydligt att vi tre länkar varandra ofta – på rådatan ser man att vi är ”ömsesidiga topplänkare” till våra respektive bloggar.

Intressant också att se det gäng som finns mitt inne nära slemkärnan: Förutom nämnde Copyriot, finns även Mathias Klang, Strötankar och Sentenser-Jimmy, A Different Drummer (”a”) – personer som man även känner IRL. Vidare finns det en del länkar från personer som främst är online-bekantskaper. Idel män – Jacob Christensen (som för övrigt var med i mothuggsdiskussionen nämnd ovan), Fade to Grey, Sänd mina rötter regn, Thomas Tvivlaren, Det perfekta tomrummet – endast en kvinna (hejas) i länkarkärnan.

Social network analysis (SNA) är rolig, för den kan peka på mönster i beteenden. Exempelvis kan vi få en hum om huruvida gubbnätverken verkligen fungerar enligt slemmets – eller kanske stimmets – abstrakta maskin. (Som tidigare diskuterats – det vore ju roligt om man kunde visa att Joanna Rytell och Stig Malm inte pratade i metaforer när de pratade om slem och stim.)

Allting blir dock än mer intressant då dessa metoder kopplas till mer ”rik” kvalititativ data: SNA kan – tillsammans med lite etnografi av ens grabbgäng – blir en typ kvali-kvantitativ metod som Latour, efter Tarde, tycker är så lovande. Som Tarde sade i debatten mot Durkheim,

in sociology we have, a rare privilege, intimate knowledge both of the element, which is our individual consciousness, and of the compound, which is the sum [assemblée] of consciousnesses

Det finns alltså en poäng med att vara nära sina forskningsobjekt. (Detta var Durkheim, för övrigt, inte med på.) Poängen är – i detta fallet – att man kan dyka ned i varje individuell länkning som mappats i filmen, för att se hur den kom till – de subjektiviteter som ligger bakom varje mikrobeslut. Eller – mer generellt – man kan alltså studera varje situation då en man väljer en annan man – att arbeta med, anställa, gå ut och dricka öl med, eller bara länka till. Vi kan alltså skapa data som möjliggör seamless inzoomning till mikronivå (en individs psykologi vid ett visst beslut), och utzoomning till det makronivå då man bara ser ett stort moln av gubbslem.

Någonstans här tror jag att vi måste börja för att förstå hur och varför manliga nätverk hela tiden återuppstår. Vi vet redan att relativt ointelligenta agenter – slemceller, fiskar i stim – lätt kan skapa emergenta helheter genom att följa enkla tumregler. Jag har en känsla av att vi här kan komma vidare i förståelsen av maktstrukturer – tror inte att ytterligare tjugo år av littvet-inspirerad dekonstruktion av populär media tar oss så mycket längre…

Uppdatering Långtorsdag, förlåt, Skärtorsdag: Datafilen i .son-format (tabseparerad textfil, visar först lista på bloggar, sedan länkhistorien) finns här.

44 tankar kring ”Follow the phlegm: Uppdatering

  1. Pingback: Gubbslemmet visualiserat | Mothugg

  2. Christopher Kullenberg

    Mycket intressant! This is the way to save the social sciences! (klappar slemmigt på axeln och skapar ytterligare en länk)

    Styrkan med bloggar är ju ändå att de är ”kognitiva” i någon bemärkelse, och länkarna är kvalitativa redan där. Begränsningen ligger givetvis i att offline-personligheter kan vara nog så viktiga, exempelvis de relationer man har med människor med stor formell och reell makt, exempelvis the fyrtiotalisterna, som är våra chefer. På så sätt skulle man behöva mera data, och lägga på fler lager… kanske en GIS över gubbslemmet.

    Dessutom är det en viktig metodregel att hålla sig just till mapping, och inte till tracing och andra extensiva och reducerande mått här va. Det är dessutom viktigt, som du påpekar, att se till de icke-slumpmässiga-men-ändå-singulära händelser som funkar som bifurkation för att en relation ska inledas. Ex. TAP+RSMS gjorde att vi började hänga och slemma, vilket inte var en slump. Sen borde man diskutera de teoretiska implikationerna med ANT… det machiavelliska maktbegreppet håller kanske inte… ”interessement is what lies between an actor and its goals”… det funkar inte. Slemmet har en annan logik. Vad som är viktigt är ju hur slemkärnan lyckas hålla vissa inne och vissa ute (cybernetiskt typ). Detta är dock en kollektiv erfarenhet, som inte kan reduceras till fenomenet ”man”, utan som är ett emergent fenomen. Då kanske, iofs, slemmet blir en ”större aktör”, men jag vet inte.

    Jag har ett litt. tips som du kan argumentera emot förresten, som är obl. på NATFAK-kursens genusmoment. C Wennerås & A Wold ”Nepotism and sexism in peer-review” i Nature 387 22 May, 341-343. De använder traditionellt extensiva mått men talar ändå om nepotism som en nätverkseffekt. Men jag tror inte att lite multipel regression är rätt väg för att hitta detta, utan tror mer på det du gör.

  3. Pingback: Intensifier » Follow the phlegm - den nya samhällsvetenskapen

  4. Marcus

    Sedan finns ju vi märkliga in-betweens. Jag umgås privat enbart (!) med en handfull kvinnor och en hund, medan de bloggar jag hänger hos drivs uteslutande av en homogen skara män. En del av förklaringen ligger antagligen i att blogghängandet för mig inte på något sätt är relaterat till varken min avslutade akademiska karriär, mitt yrkesliv eller någon jag känner IRL. Men hur blir det så? Beats me.

  5. Kalle P Inläggsförfattare

    @Marcus,

    det är precis denna typ av grejer man skulle kunna utforska. Eventuellt finns det olika logiker som spelar roll, för olika människor, i olika kontexter. Tror att det är detta som Tarde/Latour gärna lyfte fram – Strukturen-med-stort-S är ofta mindre homogen än man kan tro.

    Dessutom är ju du ett exempel på varför denna analys brister – du är ju en del i gubbslemmandet (även om vi aldrig setts), i och med att du är en del av diskussioner.

    Det finns andra exempel – exempelvis är Jakob W och Otto delar av nätverket, men var inte möjliga att mappa via Technorati.

  6. Kalle P Inläggsförfattare

    @Johan: Glad att du gillar! Har nu lånat Emergence, skall läsa om slime mould…

    Bra idé om att lägga upp filen – det är fixat! Vi borde köra en SoNIA-workshop någon gång.

  7. Marcus

    Precis. Jag är definitivt en del av gubbslemmet när jag kopplar upp mig mot er i bloggosfären, men när jag kopplar ur mig så befinner jag mig naturligt i ett helt annat nätverks territorium. Skillnaden mellan oss är väl att era akademiska/yrkesmässiga och sociala nätverk överlappar varandra territoriellt. Det spännande är väl att studera hur dessa samverkar, till exempel om gubbslemmet slemmar till sig mer i bloggosfären ju mer öl ni dricker ihop…

    Hursomhelst: Kul projekt det här!

  8. Kalle P Inläggsförfattare

    @Chris,

    Det är detta jag menar – för att komma åt slemlogiken måste vi nog ofta dyka ned i den individuella länkningen. Ett exempel: Det finns flera länkningar som berör detta projekt, nämnda i inledningen till ovanstående text. Dessa kan inte förstås om man inte ser det i kontexten av att du och jag satt och drack öl på Bishop Arms kvällen innan. Och varför hamnade vi där?

    Om ANT och Machiavelli och ovanstående – det är detta som får mig att inte köpa Latour och Tarde helt. Det var även detta som fick mig att läsa in mig på Deleuze och komplexitetsteori. Jag känner att jag behöver en teori där emergenta helheter existerar.

    Latour är, och Tarde var, nämligen kritiska mot tanken om just emergenta helheter. Det finns helheter, men de är bara uppskalade förlängningar av delarna. Det ”händer” ingenting med denna massa, det uppstår ingen kvalitativ skillnad, då de interagerar. Det uppstår aldrig någon helhet som är mer än summan av dess ingående delar. Det var en forskare på konferensen i helgen som pekade på att Tarde bör kopplas till Dawkins och hans memer, medan Durkheim bör kopplas till komplexitetsteoretikern Stuart Kauffman (som ju jag gillar).

    En fråga – kan du reda ut lite hur du ser på mapping och tracing, och varför det senare är extensivt? Jag har läst lite om tracking vs. tracing, och på många sätt verkar det ju vara en poäng med tracing ibland..

  9. Kalle P Inläggsförfattare

    @Marcus,

    japp – som i kommentaren till Chris ovan – jag tror att offline-ölandet är centralt i sammanhanget. Faktiskt. Tror att det är där jag kan finna kopplingen till slime mouldens abstrakta maskin…

  10. Johan

    Kalle, vore bra om du beskrev hur du gått till väga för att generera filen.

    Hur tar man det här vidare?

    * Fler bloggar: Om nu undersökningen gäller bloggande akademiker borde vi köra utifrån det bredare om än snöbolliga urval som växte fram i bastuklubbstråden.

    * Utgående länkar: Det är ju också intressant att se vilka vi länkar till, inte bara vilka som länkar till oss. Nätverk byggs reciprokt. Kan man få fram det via Technorati? Knuffs widgetar bygger ju på både in- och utlänkar.

    * Gissar att du har byggt datafilen ganska manuellt. Vill man ta det här vidare borde man förstås försöka extrahera data automatiskt från Knuff eller Technorati.
    http://technorati.com/developers/api/
    http://knuff.se/api/

    * Om jag fattar Guess rätt borde det kunna användas för att göra en snygg, interaktiv visualisering av slemmet.

  11. Kalle P Inläggsförfattare

    Johan,

    Jag gick in på Technorati, kopierade över hela inkommande-länkar historien för våra tre bloggar. Technorati visar dessvärre inte utgående länkar – kass – det är detta som gör ovanstående mappning lite konstig.

    Technorati var dock det bästa sättet att få jämbördig info till alla tre bloggarna – jag använder inget statistik-verktyg.

    Arrangerade sedan datan i Open Office Calc – men MS Excel går lika bra 😉 – så att man fick två tabeller:
    1) En lista över bloggar, med unika idnummer, etiketter osv.
    2) En lista över länkningar, med länkande blogg, mottagande blogg, och tid för länken.
    Dessa två tabeller blir sedan .son-filen, som dock har lite fler parametrar (vår gröna färg exempelvis).

    Absolut, vi bör nog ta med fler bloggar. Jag orkade bara ta oss tre, eftersom jag drog ned datan manuellt från Technorati. Absolut: Om vi kan få färdiga tabeller från ex. knuff.se så skulle allt bli enklare. Tittade lite på APIerna, men kände att jag inte hade tid att fixa med dem..

    Det måste nog bli någon form av snöbollsurval. Dessa mappningar kommer alltid att vara partiella – bara fånga en liten, lokaliserad del av hela slemstrukturen, från ett visst perspektiv. Poängen med att utgå från just oss är att vi som sagt kan förstå bakgrunden till varje länkning, om vi känner för att verkligen zooma in. (Tror att jag kommer att behöva göra några sådana om jag/vi skall skriva om detta.)

    Hur som helst – har du någon känsla för hur det är att jobba med knuffs eller technoratis APIer?

  12. Christopher Kullenberg

    Den nya sociologins gränser går vid det analoga hålet. What we need is data, och när det gäller ölandet så kanske vi skulle börja föra statistik över hur många öl vi dricker tillsammans varje vecka. Humle, jäst och alkohol är komponenter i slemmets molekylära struktur!

    Vi måste mappa varje komponent i slemmet istället för att traca ursprungsvariabeln, ”det kausala” eller det metriska. Det går inte att reducera, utan vi måste istället se hur slemmet fungerar territoriellt. Hur håller gubblslemskrigsmaskinen ett slätt rum, som sedan bygger de faktiska katedralerna i våra samhällen? Varje liten molekylär händelse är del i detta, och ju fler vi mappar desto stronger blir vår politics att få katedralernas torn och tinnar att rasa!

  13. Kalle P Inläggsförfattare

    @Johan: Skall kolla!

    @Chris: OK, jag fattar, ”tracea” i den meningen. Precis som du pratar om i din bloggtext – helt riktigt, och bra skrivet – vi måste komma ifrån tanken om en ursprungsvariabel. Vare sig den är biologistisk, eller textistisk. (Liknande det som DeLanda är inne på; socialkonstruktivismen blir i slutändan en determinism/essensialism.)

    Om ölen – den spelar nog roll. Eller rättare sagt, det är en del grejer som försvinner när man sedan lämnar Krakow/Ruby/Klara eller whereever.

  14. Kalle P Inläggsförfattare

    Laddar nu upp en ny animering, med samma data, som utgår från en slumpvist ordnad topografi (alltså inte från en cirkel). Slutresultatet blir detsamma, men man ser möjligtvis slemgrejen på ett annat plan.

    Nästa steg, såklart, är att färgmärka alla andra, utifrån kön, så att man kan se utsorteringen.

    Slem-skriptet är ju spännande främst för att det är ett sätt med vilket man kan förklara hur alla individuella slemsvampsceller helt plötsligt blir en slemklump – vi talar alltså om en ”phase transition” här.

    Cellerna är i sig rätt korkade, följer bara en två-stegs-tumregel:
    1. Om du tycker att det börjar bli dåliga förhållanden för din överlevnad (cellerna överlever bättre i grupp), släpp ifrån dig slem
    2. Om du springer på slem, följ spåret.

    Detta borde man kunna se i rätt abstrakta termer. När börjar vi signalera ”jag vill leka”, hur ser ett sådant spår ut, hur följer vi det spåret?

  15. Kalle P Inläggsförfattare

    … och – bör man kanske tillägga – i svaren på dessa frågor kan vi gå vidare. När vi kan säga något vettigt om de (materiella) mekanismer som styr vår självorganisering kan vi även förstå hur olika utsorteringsmekanismer verkar (varför finns det få kvinnor som sugs in kärnan).

  16. Johan

    Borde du inte lägga ljud till filmklippet också? Jag tänker mig något naturprogramsaktigt, från ett blippbloppande vid de första tecknen på liv till ett maffigt orkestralt crescendo när slemmet har klivit upp ur havet… (Nej, ’När sommarn kommer’ passar inte här.)

  17. Thomas Tvivlaren

    I morse avnjöts det sista avsnittet av Carnivale som redan lämnat visst tomrum och nu får jag gubbslemstämpel. Hur ska denna dag sluta? Å andra sidan kan man beakta att det talas om en fortsättning på Carnivale och att de som normalt sett slänger gubbslembenämningen kring sig nästan gjort det till en hederstitel… 😉

    För övrigt intressant analys!

  18. Kalle P Inläggsförfattare

    Thomas,

    som jag skrev på Erlanderbrigaderna – hoppas att du inte misstycker! Det är främst jag, Mothuggs-Johan och Intensifier-Christopher som får stå för slem-stämpeln… Om någon ger dig samma stämpel får du säga att det är ett billigt ”guilt by association”-påhopp…

    Kul att du gillar grejen!

    Bästa hälsningar,
    Kalle P

  19. Kalle P Inläggsförfattare

    @Johan,

    bra idè! Den slutgiltiga versionen måste nog ut på youtube, med musik.

    Jag tänker alltid på en viss låt när jag ser en visualisering framför mig, innan den är färdig – Boards of Canadas ”The Devil is in the Detail” (se här, dock inte officiell video). Här finns härligt slemmiga ljud, samtidigt som jag gillar loopen.

  20. Marcus

    Några hastigt nedplitade tankar jag fick under påskhelgen:

    Vad som händer när gubbslem formeras är att två eller flera separata system kopplar in sig i varandras energiöverflöden och börjar producera begär till/mellan varandra. Detta energiutbyte stabiliserar de inblandade systemen (gör dem mer produktiva) men garanterar också ett stadigt energitillflöde i noderna – det vill säga där själva gubbarna befinner sig.

    X på företaget Fx och Y på företaget Fy är affärskontakter. Både X och Y gör naturligtvis också affärer med andra företag, och deras respektive företagssystem Fx och Fy producerar en ofantlig mängd affärer – cirkulerar stora mängder energi – som X och Y aldrig är i närheten av.

    Så börjar X och Y gå på krogen ihop. Krogssystemet Kxy kopplas upp mot Fx och Fy: I producerandet av affärer och ölande i konglomeratet Kxy+Fxy blir X och Y helt centrala, inte perifera som i systemen var för sig. Krogsystemet Kxy ger ifrån sig energi till affärssystemet Fxy, och tvärtom, och ett begär – ölande producerar bra affärer, bra affärer producerar ölande – utbyts mellan systemen och strömmar genom noderna X och Y, som därmed får tillgång till energi (provision, uppmuntran, glädje, kamratskap, mysfylla etc) som OCKSÅ upprätthåller deras respektive mikrosystem – X:et och Y:et.

    Kring noder som kopplar ihop olika begärsalstrande system uppstår en lokal höjning av energinivåerna, som gör homogeniseringsprocesser och andra stabiliserande processer mer intensiva just där. Slem uppstår!

  21. Marcus

    (Den som vill ser för övrigt autokatalytiska tendenser i den här förklaringsmodellen…)

  22. jakob

    efter en mailväxling med marcus ser jag plötsligt en möjlighet att tänka i termer av homosocialitet utan att behöva använda begreppet, som ju i sig är väldigt svårt att få in i en immanensontologi. homosocialitet förutsätter en given (=transcendental) likhet som ser till att förmera och reproducera sig i alla sammanhang. begreppet var ändå nödvändigt för min avhandling, och jag fick försöka abstrahera det så gott det gick, men det blev problem, då de mekanismer som skapar den alltid redan såg ut att ha lämnat sammanhanget i de givna kontexter som studerades. (de beauvoir hade rätt, liksom!) det gick sådär – de transcendenta konnotationerna fanns kvar där ändå, svåra som fan att komma åt.

    gubbslem är ju ett mycket bättre begrepp. ”gubb-” uppstår ur slemfungeranden. joanna rytel går vidare från strukturfeminismen!

  23. Kalle P Inläggsförfattare

    Absolut – Rytel var så långt före oss andra – hon pratade gubbslem, och först nu fattar vanliga människor (som vi) att hon inte pratade metaforer, utan abstrakta maskiner!!! STORT.

  24. Marcus

    Slemmet uppstår mer eller mindre spontant där energi börjar flöda mellan två homogeniska system. Anledningen är enkel och tvåfaldig: I en sådan nod finns alltid tillgång till energi, och nodpositionen är dessutom ”säkrare” för den enskilda komponenten än andra positioner i respektive system. Det homogena innebär ju inte minst att komponenternas utbytbarhet ökar och att de snarare definieras genom sina positioner inom systemet.

    I exempelvis ett hierarkiskt system finns då två olika sätt att förbättra sin position ur överlevnads-/energitillgångssynpunkt: Befodran i hierarkin är ett. Att öppna en nod till ett annat system som är kompatibelt med det ”ursprungliga” är det andra. Så länge kopplingen och energiinflödet inte drar iväg någotdera system mot ett fasskifte, utan bara bidrar till deras stabilitet (så länge det ”privata” ölandet bidrar till inflödet av kapital till företaget); annars kan potentiellt förödande maktkamper uppstå. Gubbslemmet vill inte förstöra det system som göder det, bara dra nytta av det för egen del…

    Gubbslemmet är alltså ett nätverk som förbinder och förmedlar energi till olika strukturer, och då inte så mycket en slemsvamp eller en alg (gubbslem är faktiskt namnet på en alg!) som en mykorrhiza-symbios!

  25. Marcus

    (Ja, jag fokuserar på de positiva aspekterna av gubbslemmet. Om det inte vore ”bra” och produktivt för gubbarna och strukturerna så skulle det knappast uppstå överallt och hela tiden – väljer man att se gubbslemmet som destruktivt så missar man garanterat målet, tror jag. Tanken är väl att om man inte förstår var styrkan ligger så finns ingen möjlighet att lösa upp det…)

  26. Marcus

    En parantes till:

    (Och med ”gubbarna” menar jag naturligtvis också mig själv.)

  27. jimmy

    Kan en för utomstående svårtillgänglig vokabulär vara en tänkbar förklaring till gubbslemmets emergens och stratifiering? 😉

  28. Marcus

    Jag väntade på den, Jimmy! 😀 Men för att ta frågan seriöst, den kan säkert förtjäna det din blinkande smiley till trots: Nej, jag tror faktiskt inte det, eftersom det ”svårtillgängliga” inte har en exkluderande funktion. Det är bara en relativ uppfattning. Jag ser personligen ingen anledning att göra mig själv förstådd av så många som möjligt, förrän jag har ambitionen att lösa upp det slem jag är med och producerar. Som jag sa är en sådan möjlighet beroende av att man har förstått vad slemmet egentligen är…

  29. jimmy

    Jo då, nog kan en svårtillgänglig vokabulär ha en exkluderande funktion, även om dess intention inte är det. Menar du att du inte har ambitionen att lösa upp det slem du är med och producerar?

  30. Marcus

    Tja, säg så här: Jag tycker inte att det är alldeles självklart att säga att slemproduktion måste upphöra, att slemmet i sig är problemet. När jag försöker analysera det, titta på mig själv och min egen produktion av slem, så ser jag 1) problemet att kvinnor inte är en del av det, och 2) den oerhörda produktivitet som slemmet ger upphov till.

    Med risken att cementera gubbigheten vill jag därför ge slemmet en chans. Vinsten kan vara rätt stor nämligen, till exempel kan möjligheten uppdaga sig att hacka stora strata genom att slemma fast andra system vid dem, gärna då system som inte präglats lika starkt av könssorteringsmekanismer som exempelvis den akademiska världen och företagsvärlden.

    Angående vokabulären menar jag att det faktiskt är en stor skillnad mellan maktspråk och fackspråk. Att man inte delar vokabulär behöver inte betyda att man exkluderas från förståelse, utan att vokabulären helt enkelt inte är matchar varandra. Det går att åtgärda, även utan att ett smack görs åt maktförhållanden. Dock ska man naturligtvis vara vaksam på att makt- och fackspråk ofta tangerar varandra och inte minst att maktspråk till och med ofta framställer sig som fackspråk.

  31. Marcus

    Tänkte på en sak efter mitt alldeles för långa svar till F&S-Marcus på annan plats här på bloggen: Hur jag egentligen inte är en del av gubbslemmet, utan snarare något mycket värre…

    Ofta är era kommentarer på varandras bloggar relativt korta, mer uppmuntrande utrop, ibland tips på hur man kan gå vidare med olika uppslag, men sällan direkta inlägg i debatten – de postar ni på egna bloggar istället, och trackbackar (backtrackar?). De mer prövande kreativa diskussionerna för ni sannolikt i andra fora, inte minst på krogen antar jag.

    Jag är snarare en parasit på detta slem – inte del av nätverket, och inte i någon symbios mer der. Jag utnyttjar snarare er och ert nätverk för att sprida mina egna tankar och naturligtvis suga åt mig era. De andra fora ni använder har jag inte tillgång till, vilket förändrar min funktion och min status. Ofta blir jag sannolikt en rejäl pain in the ass, som ständigt pockar på uppmärksamhet, drar fokus från era egna inlägg och provocerar ögonrullningar och ”Kan han inte skaffa en egen blogg allready”-anmärkningar (antar jag – och det är helt okej, jag är medveten om mina livsvillkor).

    Det går att kontrastera också mot Jakob, naturligtvis, som visserligen inte har någon egen blogg (längre) att placera in i nätverket, men har tillgång till andra i slemmet viktiga arenor och fora.

    Det skulle kunna antyda just att det är viktigt för slemmet att det involverar parallella system, med skilda funktioner, så att bara de som ingår i alla (eller flera av) dessa system kan dra den fulla nyttan av nätverket…

  32. Kalle P Inläggsförfattare

    Marcus,

    inte är du en pain in the ass!! Jag tycker att du har fixat dig en bra position, som gästbloggare – keep up the good work! Det är ju detta som är poängen med hela grejjen.

    Men helt rätt – min blogg-mappning blir en väldigt endimensionell rendering av slemmet. (”Monader på webben är enkla, monader in real life är mycket mer komplicerade”, som Latour sade.) Det finns en hel del viktiga personer som faller bort i min analys – du, Jakob, Kerstin, Otto osv. – personer som finns med i andra dimensioner av slemmandet.

    Menmen – förhoppningsvis kan de enkla monader som visas i mina mappings visa på olika mönster (abstrakta maskiner) i hur gubbslem blir till.

  33. Marcus

    Ja, lite drama queen-varning där… 🙂 Effekten jag vill åt var just en illustration av att gubbslem med nödvändighet måste involvera flera olika system – det räcker aldrig att mappa bara det ena systemet, exempelvis bloggosfären (vilket dock, som Latour poåpekade, är det enkla), om man vill hitta den abstrakta maskinen. Den mappen kan bara beskriva symptomet, påvisa att gubbslemmet finns.

    Detta är naturligtvis ingen nyhet, jag bara tyckte att det var intressant att reflektera vidare över min egen relation till slemmet. Och jag tror att jag – utan metafor – mer är en parasit på det än en del av det (parasiter är dock ganska fiffiga organismer så jag har egentligen inget emot det. Så länge inte värdorganismen kliar loss mig…).

  34. Kalle P Inläggsförfattare

    Förresten, Marcus, du som är beläst – vilken är den svenska översättningen till ”commodity fetishism” – har glömt min Marx-ordbok hemma idag…

  35. Jimmy

    Haha, jag hann före Marcus: Ordet du söker, Kalle, är något så direktöversatt som ”varufetischism”. Det finns också begrepp som kommodifiering/varufiering och reifiering/reifikation/förtingligande.

  36. Marcus

    ”Varufetischism” kort och gott, centralt för hela alienationsteorin (som är väldigt icke-realistisk och inte Marx finest hour, om du frågar mig). Kapitalet, bok 1, redan i slutet på första kapitlet, tror jag. Finns på svenska på nätet…

  37. Kalle P Inläggsförfattare

    Tackar! Gissade att det var varufetischism som gällde, konstigt nog fann jag bara en handfull länkar när jag googlade..

Kommentarer inaktiverade.