Få kan väl ha missat att Zero Books nu givit ut en bok som heter Slime Dynamics, skriven av Ben Woodard.
Den enda recensionen som man lätt kan finna ute i bloggosfären finns hos Dark Chemistry (tack ozonist som tipsade om den för någon vecka sedan). Av denna att döma verkar det som Woodard har tagit slemforskningen till nya höjder. Det finns ju redan någon slags slemforskningskanon – ja, vi kan nog kalla det en kanon – i vilken slemspåret leder mot vitalistiskt inspirerade frågeställningar om morfogenes och emergens. Woodard söker uppenbarligen bygga vidare från vitalismen (vågar knappt nämna referenserna ifråga, de är så uttjatade nu), genom att mörka till densamma. Han distanserar sig från vitalismens kopplingar till förmodat livaktig protoplasm, och därmed biologin, för att istället framhäva rums-tidsliga processer. Från Dark Chemistry:
What all the philosophers of vitalism have left out is a dark truth Woodard tells us, one that shows forth the force of time itself: ”… time as something beyond thought which is the force of vitalism (life emerges over time) and the substance of vitalism is not the germ plasm trumping heredity but space as it is filled by life (9).”
Kan nog vara värt att titta igenom boken någon gång.
– – –
För övrigt finns min egen lilla bok om slem nu tillgänglig som ljudbok; såhär låter den.
Intressant det där sista… Vad menar man egentligen med tiden som en kraft i sig? Bestående av vad och påverkande materien hur? Jag kan personligen inte skaka av mig känslan att tid är ett rent epifenomen.
Jag vet inte,vanskligt detta, jag har ju inte läst boken.
Antar dock att övergången från fokus på livaktigt protoplasm till fokus på tidsrumslig expansion är ett sätt att ytterligare av-antropocentrifiera det hela… vad tror du?
Hur menar du att det är en antropodecentralisering? För att denna abstraktare idé även lämnar biologins sfär?
Ja, jag tänker att det handlar om att förstå världen på ett sätt som inte utgår från de där entiteterna/materialen som biologer alltid intresserat sig för?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Optimeringslära
Jo, det är ju en slags decentralisering. Problemet är från min synvinkel att det är en abstraktion av ett fenomen som visar sig för oss (och andra entiteter med någon form av iaf primitivt minne). Människan är ju med hela vägen som en mer eller mindre nödvändig observatör.
Finns det någon idé om vad tiden faktiskt är, består av, hur den påverkar materien etc hos Woodard et al (kan ju inte du svara på, det är bara vad jag undrar) – eller är den bara en abstraktion av vår upplevelse av världen? Jag tänker att protoplasm-teorier med varierande framgång ändå försöker knyta vitalismen till något reellt (existerande oberoende av korrelationen/-r).
Den objektorienterade spekulationen (spekulation-abstraktion är en intressant distinktion…) gör ju tid till ett epifenomen som uppstår i mötet mellan entiteter (finns ju numera också en hel del teoretisk fysik som slutat ta tiden för given och räknar bort den ur sina modeller), och vill förklara förändring och ”liv” med överskottet av vara utöver varje interobjektiv relation och alla interobjektiva relationer. Men ska inte tjata mer om det.
Ingemar: Optimeringslära? Sådant som jag läste på Chalmers? What’s up with that?
Slemsvampar löser optimeringsproblem som även människor löser, individuellt eller kollektivt, men även döda fysiska processer kan lösa optimeringsproblem.
Ingemar Och kalle: den berömda såpbubblan Och så vidare.
Arkitekten Frei Otto är intressant i sammanhanget.
Se även:
http://xantor.webblogg.se/tempusfugit/2012/may/nagra-mekaniska-ekvationer.html
Marcus: möjligen kan principle of least action kopplas till en tidlös fysik.
Ingemar: Jaha, du menar så – ja just det!
Marcus: Såpbubblan – hade nästan glömt.
Pingback: 99, our 68 » “Med utgÃ¥ngspunkt i kritisk teoribildning som manar till ytterligare fördjupning”