Insåg att den där Genuskonferensen i Karlstad som jag skall prata på börjar nu på måndag. Har därför borrat ned mig i slemmet igen.

Gubbslemsprojektet har ju blivit uppdelat i två delar - dels den Tardianska mappningen av länkmönstren mellan manliga akademiker/bloggare (se här, här, här och här), dels den mer Deleuzianska, explorativa simuleringen av “gubbslemsmaskinen”. Den första delen har jag kallat “follow the phlegm”, finns här som paper, och är även temat för onsdagens prat i Karlstad. Den andra delen, “slime actually”, presenterades på Deleuzkonferensen i Cardiff (se här, här och här).

Problemet är att de två projekten är svåra att separera - pratade mest Tarde i Cardiff. Känner att jag nog kommer att prata en del Deleuze nu på onsdag. Har nämligen börjat simulera gubbslem i programmet StarLogo, som också används för att simulera just slime mould. (Skulle egentligen hunnit göra detta redan innan Cardiff.)

Simuleringar som de i StarLogo är lite luriga. Vet inte om de “bevisar” någonting intressant; särskilt i detta fall. Det är en sak att man snyggt kan visa hur slime mould självorganiseras genom enkla tumregler - där finns det en poäng att tänka i “bevisa”-termer. I detta fall är det inte så konstigt att tänka sig att gubbslemsstrukturer uppstår på liknande vis, genom att män följer enkla, mer eller mindre omedvetna, tumregler kring vem man arbetar med.

Och det är kul att se hur - efter lite programmering - ansamlingarna av män bildas. Här är en skärmdump av hur visualiseringsfönstret ser ut, när man satt igång populationen. Precis som i filmen som visar blogglänkar är gubbslemmet representerat som grönt klibb:

 

Till höger ser ni lite olika mätetal - antal slemmande aktörer osv. Backendet ser för övrigt ut som följer - ett grafiskt programmeringsgränssnitt - mycket fiffigt:

 

I detta programmeringsgränssnitt kan man alltså speca hur den abstrakta gubbslemsmaskinen slår till. Man kan exempelvis trixa en hel del med olika sannolikheter för exakt hur homosociala böjelser man har. Men, som sagt, det faktum att det går att bygga populationer där gubbslemmet uppstår “spontant”, genom en ”immanent” tillblivelseprocess, “nerifrån-och-upp” är kanske inte så konstigt. Är inte förvånad över att detta har funkat. Tror inte heller att någon som studerar homosocialitet (genusforskarna som snart samlas i Karlstad) tycker att detta är konstigt. Maskinen ligger där och kör; det konstiga är kanske att beskriva denna “logik” i virtuella, Deleuzianska termer.

Däremot har jag, efter lite simulerande, påmints om vilken roll affekter spelar i gubbslemmandet. Den maskin som jag simulerat är baserad på min egen uppfattning av hur slemmet kommit till i vårt specifika fall. Detta betyder att jag inte översatt slime mouldens självorganisering rakt av - exempelvis finns det inga ”killiga signalsubstanser” som killar sniffar efter.

Snarare har jag byggt slem-modellen utifrån de epidemier som uppstår då tankar rör sig mellan oss, genom våra associationer, som “imitative rays”. Som ni kanske ser i den övre bilden har jag byggt in två “smittor” - en Deleuze-smitta, och en Tarde-smitta. (Dessa är såklart helt godtyckliga, de skulle vara vilka mem som helst.) Det är i mötet kring dessa som slemmandet uppstår. Slemmaskinen är effektiv, för den verkar i de affekter som uppstår mellan människor, i den delade kärleken till de där vackra tankarna/de vackra planerna/de vackra idealen/whatever.

Tror såhär i efterhand att affektbegreppet är centralt även för “follow the phlegm”-delen av projektet. För är det inte just affekter som fångas i länkmönstren?

Sedan är det ju självklart så att detta är en kanske lite väl romantisk bild av slemmandet. Jag menar, man skulle lika gärna kunna beskriva slemmandet som medveten strategi - om inte på makrovis (kollektivet män vill behålla makten, och skydda sig från kollektivet kvinnor), så på mikrovis (genom Machiavelli och ANT). Men jag tror - återigen - att det finns en poäng att visa på immanensen i processen, att slemmet uppstår “spontant” - att vi inte behöver en tro på en medveten maktutövning, från ett mänskligt subjekt, för att förstå processen.