Förra helgens Non-linear History Tour (del 1, del 2, ChrisK, Johan) aktualiserade welfare-warfare-diskussionen. Vill tipsa om Expressens ledarartikelserie om samma fråga.

Kopplingen mellan välfärdssverige och krigsindustrin har vi ju diskuterat tidigare här på “99, our 68″ - se här och här. Det spännande med denna frågeställning är ju att den leder oss mot en “ny” förståelse av ekonomin:

  • Skall vi förstå ekonomin främst såsom en Kapitalism styrd av kapitalisternas intressen, eller skall vi premiera perspektivet på ekonomin som en maskin försedd med ett kontinuerligt flöde av innovationer, utvecklade för ändamålet att hålla ett territorium?
  • Skall vi förstå ekonomin som “hushållandet med knappa resurser”, eller som slöseri med det Batailleska överflödet (inte minst i form av krigsutgifter)?

Något som stärker de senare förståelserna är det faktum att alla de produktions-/distributions-sätt vuxit fram under 1900-talet (se kommentarerna till platå 1 i Jönköpingsturen) - tidiga 1900-talets masstillverkning, 50-talets logistik, dagens panspektriska organisering av flöden - allt är resultat av Staters investeringar i krig.

En Latouriansk läsning av detta faktum: Vi har inte alls lyckats skapa en modern ekonomi, där fristående företag möter våra behov med produkter, utvunna ur vetenskapliga/teknologiska möjligheter som Naturen påbjuder. Tvärtom! Vi lever fortfarande kvar i en värld där ekonomisk och teknologisk utveckling i högsta grad är del av regenters maktstrategier.
Eller som jag skrev ovan länkade post, för tre år sedan:

Vi vill ju så gärna tro att vi lever i en marknadsekonomi där produktionen är konkurrensutsatt, där det är marknadens katalytiska självorganisering (och inte hierarkier och maktspel) som styr allokeringen av resurser, där innovationer uppstår genom ett samspel mellan geniala ingenjörer och visionära industriledare.

Att tala klarspråk om krigsindustrin är att belysa att så inte är fallet. Krigsindustrins existens underkänner hela berättelsen om den “moderna” marknadsekonomin - den ekonomi där den objektiva osynliga handen styr allokeringen av knappa resurser. Krigsindustrins existens leder oss till att slå fast att den “moderna marknadsekonomin” aldrig existerat i Sverige, ej heller i USA.

Det är därför roligt att läsa Anna Dahlbergs texter om svensk krigsvälfärd - se här, här, här och här. Vi behöver - mycket riktigt - granska det svenska militärindustriella komplexet. Inte minst för att historieskrivningen kring vår ekonomi i allmänhet saknar analyser över vilken roll krigs-aspekten har haft i våra näringar. Dahlberg noterar exempelvis följande:

På 70-talet bestämde sig våra grannländer Norge och Danmark för att köpa det amerikanska stridsflyget F-16. Sedan dess har detta världsledande stridsflyg uppdaterats en gång. Under samma tid har Sverige hunnit med följande modeller:

  • J 35 J Draken
  • JA 37 Viggen
  • AJS 37 Viggen
  • Jas 39 Gripen A/B
  • Jas 39 Gripen C/D

Lilla Sverige har alltså haft en förnyelsetakt som är flera gånger så hög som supermakten USA.

Har själv funderat över detta - inte minst under besöket i Sävebunkern: Visst, USA står ju för mer än hälften av världens krigsutgifter, men svenska utgifterna är ju ändå betydande givet vår ringa storlek. Alltså - här finns mycket att rota i de kommande utforskningarna av Sveriges icke-linjära historia.